Koppången

Här är stillhet och tystnad nu när marken färgats vit

från den trygga gamla kyrkan klingar sången ända hit

 jag har stannat vid vägen för att vila mig ett tag

och blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag

 

REFRÄNG 1

Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram

har förenat de själar som finns med oss här i tiden

Och jag vet att de som har lämnat oss har förstått att vi är

liksom fladdrande lågor så länge vi är här

 

 VERS 2

Och där bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en

kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen

vi är fångar i tiden som ett avtryck av en hand

på ett frostigt gammalt fönster som fått nåd av tidens tand

 

REFRÄNG 2

En sekund är jag evig och sen vet jag inget mer

bara ett att jag lever lika fullt som någon annan

Jag är här och mitt på en frusen väg finns det värme ändå

fastän snön börjar falla och himmelen är grå